Sheeeeeeeee

No excuses, no looking back

Igår skrev jag, Calle&Duffne ner våra kärlekar genom åren på papper, sen knycklade vi ihop dem och tände eld på kalaset. No looking back ,You're far behind now love you missed your chance.Sen dansade vi runt vår minifire och var jätte glada.

Jag somnar nu

What clowns are we

Trouble in barbie land

Evelina Bratell

Jag har lyssnat för mycket på andra

Jag har ännu en gång tagit en blogg paus, och egentligen har jag nog betydligt mer pauser än vad jag faktiskt bloggar men whatever jag är hursomhelst tillbaka nu. Jag har en läsare och för dig skriver jag det här.

På sistone har jag tappat bort mig själv, på riktigt och det är hemskt. Jag vet inte när det hände om det var någon kväll på ett dansgolv eller en morgon i dimman, eller om jag bara förändrats åt helt fel håll och vägrar att acceptera det.

Åh jag saknar mina vänner på kontinenten men det är fint för snart kommer dem hem igen och då faller i alla fall yttligare 3 pusselbitar på plats, vart dem andra är vet jag inte men du kanske har en? Det är mycket som är annourlunda, som är i förändring. Jag vill bara stanna tiden och kolla runt, få perspektiv, för nu känns det som om vissa saker går för fort medan andra verkar stå stilla

I fredags träffade jag en vän och hon berättade hjärtligt att hon inte ville ha ett slut med hennes pojke om hur det känndes jobbigt och dumt helt enkelt onödigt. Idag när jag tog en siesta runt 5 tiden och World hold on låten ekade på radion tänkte jag att jag gillar inte heller slut. Jag hatar faktiskt slut, särskilt slut i realtioner. Jag är personen som kan blicka tillbaka på mellanstadiekärlekar och få för mig att bara kolla läget med dem och skriva ett impulsivt "Hej" på msn. Ja , sådan är jag. Men samtigt wouldacouldashoulda jag nog inte inte gjort på något annat sätt och inte du heller, för nu drömmer jag om karuseller i stockholm och äter glass både till frukost, middag och efterätt. På många sätt har livet blivit finare men på något sätt har jag försvunnit. Så är det värt det? Nej, inte en chans . Men jag har inget alternativ. Jag måste bara fortsätta. Jag måste somna - vakna, leka måndag andas ut på fredag försöka en vecka till om och om tills karusellen plockar upp mig. Jag har utan tvekan lyssnat för mycket på andra och vet inte ens vad jag gillar för saker, så jag får väl skaka om mig själv. Det känns helt skevt att skriva att jag är borta, jag vill ju vara här med och på gång men jag har ingen anning om vart jag är? om jag ens kommer tillbaka, vad som egentligen händer.. hmmrm. Men jag surfar med vågorna och ser vad som händer.
Jag har egentligen inget mer att säga och därför kommer min blogg bestå av bilder och förmodligen endast bilder ett bra tag framöver tills jag faktiskt har något att säga.

/mandylovedyou

Han tog av sig sin kavaj

Jag vaknade 17:15 och halsen bränner ännu. Jag önskar verkligen allt var en dröm och det här inte var du. Jag önskar att saker inte blev som det är och jag önskar främst att jag fortfarande var kär.