alla har en

alla har en, en som ingen annan kanske någonsin kan komma ikapp. Alla har någon sm förstörde dig, som sänkte dig under iskallt vatten. Då minsta lilla smekning var en komplimang och allt som var bra höll man fast vid som om man klättrade längs en bergsvägg. Det är tungt och händerna verkar tappa fästet flera gånger, du tappar fästet men gör allt för att inte ramla tillbaka till soffan och livet före innan man vet hur mycket ont ONT faktiskt kan göra, innan man visste hur perfekt en kyss kan kännas. Nej jag hade sprunigt i motvind alla gånger om jag slapp att ha en efterkrigstid i mitt liv, jag hade stoppat alla bilar, satt solen i brand alltid svarat på dina sms och inte varit för lat för att gå ner på hörnet och tanka på mobilen när jag var out of cash, om jag bara visste att vi inte skulle vara för alltid. Då kanske jag hade accepterat att du kunde vara världens största tönt och inte retat dig för små saker. Kanske hade jag retat dig mer? då hade jag kanske låtit dig komma mig nära. Då kanske jag hade accpeterat att saker är löjliga, vi är alla töntig,känsliga,sårbara och när vi vill så är vi allt det andra med. Och att vara kär är nog det löjligaste och mest utsatta läget man kan sätta sig i, det är som att går över en trafikerad gata i new york med stänga ögon, har man tur så tar hand hand om dig, om er. En kär vän till mig berättade i veckan att hon har skaffat poikvän och hur allting var, hon berättade att man måste tänka på att man är tåv oc htillsammans har man ett förhållande. Det låter kanske enkelt men för mig var det härligt å höra.
Man gör så löjliga saker och livet kan vara bra löjligt och jag hade svårt acceptera löjligt, det skulle vara coolt, och nej man kanske inte skulle komma för nära men jag kom närmst jag vet hur mycket socker du har i ditt te och jag vet att du egentligen bara sa att du gillar blåbärsglass för jag sa det , ja, jag avslutade även dina meningar ibland och du orkade inte säga till. Jag vet så mycket mer, kunde läsa av tonlägen, miner underliggande syften hahah jag man blir väl mer eller mindre en KGB agent när man är kär.
Alla jag känner kan om man frågar sitta en hel natt och berätta om deras, deras den. Han/Hon skakade till världen, gav dig ett nytt perspektiv eller inget alls. Alla mina vänner ler gärna, tittar ner och minns innan de möter ens blick och med ett leende berättar, de berättar mer än gärna. Ja egentligen skulle vi nog alla vilja stå på skansberget och bara skrika ut ens älskades namn och hela kärlekshistorien. För man vill att alla ska veta, jag ville att alla skulle veta.
Nu har jag kommit till den åldern i mitt liv då vissa kränger stadigt andra vackra vänner som jag har går bara runt som polerade dockor med tomma händer och minns hur varm handen brukade vara och hur mjukt täcket var och kanske drömmer om den där kärleken. Andra inser att killen de träffar inte alls är någon som de egentligen vill vara resten utav sitt liv eller ens leva med och tar vuxna beslut , avlsutar det. Kärlek är det mest förgängliga jag vet, det är som ett stormigt hav utan någon återvändo, det är det förjävligaste som alla förtjänar. Har du inte träffat honom än så gör du det och gör allt då. och du som fortfarande drömmer om den där killen du trodde att din mamma hade noll koll på om du inte kan släppa taget om din dröm, så gör det ändå, låt ballongen stiga mot himmlen och vänta på dig där.
Min vän A, sa till mig häromdagen att iblande kommer man över honom genom att erkänna att man aldrig någonsin kommer att känna så igen att man kommer känna kärlek och den kommver stark men aldrig samma. Att bara acceptera det.Jag accepterar det.

you can't wait for life